Litauen
Ungern

 

VERONA


Verona I, 1994.

Redan namnet på denna sägenomspunna stad får en att bli nyfiken.
Det blev i alla fall Gerd och jag 1997.
I Dagens Industri såg jag, att bussreseföretaget Scandorama hade ett erjudande om en resa med flyg från Köpenhamn till Verona - med två operaföreställningar dessutom i Arenan!!

Det lockade, verkligen!

Redan något år dessförinnan - 1994 - hade jag varit i Verona som pressrepresentant i en delegation från det dåvarande, numera av Malmö uppslukade, Kristianstads län. Den resan var en svarsvisit sedan länsledningen där nere hade varit på besök i Kristianstad. Det som framför allt intresserade dem i det synnerligen näringslivsintresserade området i norra Italien var, att Kristianstad då hade lyckats att dra till sig Sveriges första flygförbindelse med Litauen! Och som senare följdes av Sveriges första färjeförbindelse med Litauen. Det ville de företagsamma italienarna kunna dra nytta av!
Dessa fördelar lyckades Kristianstad dock inte behålla, tyvärr.

Hur som helst, jag ingick i delegationen med länsrådet i spetsen och med representanter för kommunen. Dessutom fanns det ett antal elever med från musikskolan i Kristianstad, som skulle medverka - och dessutom kom att göra en stor succé.
Vi flög direkt från Kristianstad: den dåvarande energiske och entreprenörielle flygplatschefen hade sett att det fanns en chans att utveckla flygplatsen med en flygförbindelse till just - Verona! Så vi flög med en nyetablerad reguljär flyglinje dit!

Stor pompa och ståt. Middag med regionledningen och mottagningar. Vi åt middag på restaurangen mitt i Verona, Tres Corona - som hade just tre kronor som logotype i företagsnamnet!
Verona gav verkligen mersmak!

Eleverna från musikskolan besökte olika inrättnignar ochframförde bejublade luciatåg där (detta var i december). När vi skulle flyga hem från Veronas ganska stora internationella flygplats spontanagerade musikskoleeleverna och gav en "extraföreställning" på flygplatsen. Där satt det garvade Nato-soldater - som lät tårarna falla när kristianstadsungdomarna sjöng av bara hjärtat!


Kristianstads musikskolas elever gjorde stor succé när eleverna spontant bjöd väntande flygpassagerare på luciatåg på flygplatsen i Verona! En Nato-soldat på väg hem fick till och med en tår i ögat.



Verona II, 1997.

Nå, Verona:
Det är klart jag och Gerd skulle dit (igen)! Vi hoppade på resan från Köpenhamn, och förundrades över att det satt en kille i avgångshallen och läste något för brinnande livet.
Det var guiden, skulle det visa sig. Han hade aldrig varit i Verona! Han hade fått hoppa in för en tjej, som bussföretaget i sista stund upptäckt väntade barn.

Busschauffören som sedan kuskade runt med oss hade nog heller aldrig varit i Verona med omgivning. Han körde bara vilse...

Men det var en fantastisk upplevelse att se denna Romeo och Julias underbara stad. Allra starkast minne gav dock de två operaföreställningarna i Veronas enorma Arena, byggd på 800-talet och av samma typ som Collosseum i Rom.
Första operan vi såg var (förstås) Verdis Aida.
Fullständigt fantastiskt, är kortfattat intrycken.
Att sitta där tillsammanas med 17 000 (sjuttontusen) andra människor, som kom från hela Europa, var en otrolig upplevelse.
Att få se och lyssna till triumfmarschen och trumpeterna långt där borta på arenans bortersta sida - det var oförglömligt!!!

OCH DET FANNS INGA MIKROFONER DÄR. DET FANNS NATURLIGTVIS HELLER INTE EN ENDA HÖGTALARE HELLER DÄR BLAND DESSA 17000 ÅSKÅDARE.
A LLA HÖRDE ALLT, ALLA SÅG ALLT!!!


Och så måste jag tillägga, att efter denna fantastiska föreställning, som började med att vi i den brännande kvällssolen stod i biljettkö från klockan 18, sedan mer eller mindre slog oss in till en sittplats där högt, högt uppe på stenraderna, och fick vänta tills solen gått ner eller strax efter klockan 21 innan föreställningen började, så lämnade vi och alla de andra 17 000 åskådarna arenan vid halv tvåtiden i den mörka natten och gick ut i Verona. Lyckliga, upprymda, glada och nöjda.

VI VÄLTE INGA BILAR, VI SLOG INTE SÖNDER NÅGRA FÖNSTERRUTOR, VI SLOG INGEN MEDMÄNNISKA PÅ KÄFTEN, INGA KNIVAR LUFTADE MINDERVÄRDESKOMPLEXEN!

Alla var helt enkelt synnerligen lyckliga efter en så otroligt fin föreställning!

Minnen att ta med sig hem, minsann! Efter andra dagens åskväder och våldsamma regnskurar var det dags igen att se nästa opera, Bizets Carmen. Solen sken, och vi var väl 20 000 åskådare. Efterspelet: se ovan...

Jodå, vi hann med mycket annat den här veckan. Vi besökte Verdis födelsehem, vi såg var han gick i skola, vi såg den lilla opera/teater, där han började sin fantastiska bana som kompositör och senare politiker.

Vi var också uppe i Lago di Como och såg den lilla staden med sina gamla byggnader och med det fantastiskt gröna vattnet i sjön. Vi bodde i den lilla staden Vizenza en bit från Verona, och där såg vi bland annat teatern med sina fina kulisser i otroliga perspektiv.

Veckan efter att vi var där kom den fantastiska sångerskan Cecilia Bartoly och sjöng in en CD-skiva just i den teatern. Vi såg senare ett program om inspelningen på en tysk tv-kanal. Vi har naturligtvis också skivan med hennes obegripligt fantastiska stämma.

Och hela resan avslutades med en snabbtur till Venedig...

Det var en resa som verkligen gav mersmak!


Verona, denna härliga stad, ligger för våra fötter!




Verona III, 2001.

År 2001 var det dags igen med en tur till Verona, nu tillsammans med vännerna Birgitta och Ido Leden.
Den här gången landade vi i Milano och åkte buss till Verona, där vi bodde.

Jag har aldrig, vare sig förr eller senare sett så stark trafik någonstans som på motorvägen mellan Milano och Verona. Och så mycket lastbilar. Det märks verkligen, att norra Italien är ett land av företagsamhet och företag. Längs med vägen såg vi det ena småföretaget efter det andra, snyggt byggda med ordning och reda runtomkring. Hur många som helst. En syn man gärna hade velat se i Sverige. Men det finns nog en betydande mental skillnad i inställningen till företagande mellan Sverige och Italien. Ja, kanske inte om man ska jämföra med allt i Italien söder om Rom, förstås...

Redan andra kvällen var det dags för första operaföreställningen. Det var som vi hade hoppats Verdis Aida!
Om den kan man återigen säga, att den var fantastisk. Hela föreställningen förstärktes av publikens oerhörda känsla för det hela. Föreställningen inleddes med tre gong-gongslag och i den nästa helt nedgångna solen tände publiken tusentals stearinljus som ytterligare förstärkte den förtätade och förväntansfulla stämningen.

Och så inleddes då operan... Vi var faktiskt den här gången 23 000 (tjugotre tusen) människor som satt med största möjliga andakt och väntade på Verdis härliga musik, här kompletterad och förstärkt med en oerhört fin och välstämd scenografi. Inget modernt trams här. Inga fjanterier med kulsprutebeväpnade fjantar som kutade runt, inga moderna fordon som jazzade in över scenen. Allt var synnerligen samstämt mellan musik, story och scenografi och det fick hela föreställningen att ge ett mycket starkt intryck!

Ja - behöver jag säga det - efteråt tömdes arenan på tjugo minuter. Det var inga slagsmål, inga bilar som vältes och förstördes, inga butiksfönster som slogs sönder, inga poliser överhuvdtaget som behövde ingripa någonstans alls. Vi stannade vid en kiosk och fick var sin öl och sedan tog vi en taxi till hotellet, synnerligen glada och nöjda över att ha fått se en otroligt fin Aida-föreställning igen!


Ja, så måste jag ju faktiskt deklarera detta:
Måtte vi aldrig behöva se fler Verdi-operor totalfjantade som den som gavs i svensk tv nyåret 2007/8 från Bregenz i Schweiz. Där utspelades Verdis opera Trubaduren på en oljeplattform med elden sprutande från borrtornen och med folk som sprang omkring över scenen och på borrtornen iklädda overaller och med kulsprutepistoler i händerna. Hemskt, hemskt, hemskt, måste jag säga!!! Och slutligen förstärktes detta bedrövliga intryck av att man körde in en ny bil av sydtyskt fabrikat på scenen (företaget hade väl sponsrat fett)... Huuuu...

...fast då fick man ju ta till slutgreppet. Off-knappen på teven...





 

Verona 1997


Giuseppe Verdi, 1813 - 1901.

Verona I.


Första gången i Verona. Man kunde lätt tro, att staden hedrade oss, det svenska besöket. Men icke! Den blå flaggan med gult kors är faktiskt stadens egen flagga!


"Bildbeviset" - jag stannar för fotografering mitt i huvudstråket i Verona.


Vi Kristianstadsbor var också inbjudna att besöka regionkontoret och dess landshövding.

Verona II


Verdis födelsehem i Busseto, en rätt oansenlig byggnad, som i dag är ett självklart och stort turistmål.


Den här tavlan sitter i Verdis födelsehem.


Teatern i Busseto var Verdis första riktiga arbetaplats. Från 1836 var han där Maestro di musica, och där började han också arbeta med sin första opera.


Arenan i Verona. Här spelas sedan 1913 - man ville det året fira Verdis 100-årsdag och gav åtta föreställningar av Aida - operor under sommaren. Hundratusentals människor vallfärdar dit årligen. Arenan rymmer cirka 23 000 platser. Alla hör allt - utan mikrofoner eller högtalare.


Här laddar publiken upp inför kvällens föreställning av Aida 1997. Föreställningen börjar klockan 21.15 och avslutas cirka klockan 01.30.


Nästan fullsatt och publiken väntar med stora förväntningar på att spelet ska börja.


Här är operan igång, därav den dåliga bilden.


Efter att ha njutit av opereor i Verona kan man ju ta sig till Venedig. Här folkmyllret sommaren 1997 på Markusplatsen.


Venedig. Kanalerna. Mera behöver man nog inte säga...


Vi bodde i staden Vicenza några mil från Verona. Här en bild från teatern med den skickligt gjorda kulissen. Veckan efter att vi var där kom den utomordentligt fina sångerskan Cecilia Bartoli dit och sjöng in en CD-skiva. Ispelningen visade i tysk tv något år senare!


Hur ska Sverige klara framtidens energibehov?
Jo:

   

Senaste uppdatering
2011-11-23