Litauen
Ungern

 

På denna sida kan ni läsa om de resor som som vi gjort med våra gamla bilar, samt så klart om vår resa i USA när den gröna Imperialen hämtades hem.

Snabblänkar
USA-resa
Englandsresa

Sommarresa 2008

En lång resa för en 1965 Imperial Crown

Vi började planera resan i slutet av januari: fjorton dagar i USA med betoning på svenskbygderna i Minnesota och naturligtvis Chryslers och Fords museer i Detroit. På internet hade vi hittat bilen, en 1965 Imperial Crown fyra-dörrars hardtop mitt i USA i den lilla orten Milbank. Vi skulle köra den till östkusten
för skeppning hem. Totalt 360 mil.


Det blev totalt 360 mil från Milbank till östkusten och Newark med Imperialen.

Efter tretton timmar från Köpenhamn kom vi till Minneapolis på lördagseftermiddagen. Mr Marlow, som arbetade hos bilhandlaren Jim Gessweins, körde oss till Milbank, 30 mil västerut över det enorma slättlandskapet i South Dakota.
- Där står bilen, utbrast Gerd när vi passerade motellet Super 8 i Milbank. Grön och skön!

Vi övertog bilen på söndagen och körde till Watertown, tio mil söder om Milbank. Vi såg där den stora amerikanske konstnären Terry Redlins museum i tre våningar över sig själv. Och som han skänkt till sin hemstad.

 


Walter P Chrysler med sina närmaste medarbetare Fred Zeder, Carl Breer och Owen Skelton.


I strålkastarskenet i en monter på museet hittar man den här vackra Plymouth PE coupen från 1934.


Ford-museet var en enorm byggnad, invigd av glödlampans uppfinnare, Henry Fords kompis, Thomas Alva Edison, som också skrivit sitt namn i golvets betong.


Inne i museet kan man se originaldokumentet som förkunnar att Henry Ford vann den enorma processen mot George Selden, som hävdade att han hde patent på fenomenet "bil". USA:s bilindustri kunde andas ut!


Kristian och Gerd vid hans fina Imperial Crown 1962 utanför det f d tyska bryggeriet i Minneapolis.


På kvällen träffade vi en del av styrelsen i Chryslerklubben i Minneapolis på restaurangen Applebees. Kristian Oyen och hans fru Kathryn i mitten till vänster. Bredvid dem ordföranden i klubben


Gerd och jag framför Utvandrarna-monumentet.


Mot New York och slutmålet hamnen i Newark!


Dags att flyga hem: flygkaptenen förbereder och putsar framrutan på sitt stora plan!

 


 

 


Första gången vi fick se bilen på riktigt

Orten Stockholm nära Milbank. 105 invånare. Centralstationen var en trälåda att gå upp på!

Artikel i lokaltidningen om oss


I en artikel i lokaltidningen Great County Reviews på första sidan med bild berättade Jim Gesswein att han sålt en av sina finaste bilar till ett par från Sverige som skulle hämta bilen själva i Milbank och ta den till östkusten. Det var vi det. De första 300 kilometrarna från Milbank på mindre och lågtrafikerade vägar mot Minnespolis gick bra tack vare vår GPS. Vi stannade för matpaus
mellan Milbank i South Dakota och storstaden Minneapolis i Minnesota, när vi träffade damen i 70-årsåldern.

- Jag hörde att ni inte var härifrån, sa hon till oss. Och så ville vi också titta på er fina bil. Det var när vi berättade att vi kom från Sverige, som hennes spontana och stora glädjeyttring bröt ut.

Tårarna rann på henne

- Sweden! Sweden! Sweden! Ögonen på damen i 70-årsåldern strålade av glädje. Hon nästan dansade runt oss, och faktiskt kom en liten tår ur ögonen på henne. Hennes glädje över att träffa oss var fullständigt spontan och stor. Detta var en positiv och fin upptakt på vår resa, som vi insåg redan när vi planerade den att skulle bli lite speciell. Hon kom som tvååring med föräldrarna från Offerdal vid Östersund. Själv hade hon aldrig varit i Sverige.

Vår färd fortsatte och när vi var några mil från Minneapolis körde vi över på motorvägen där trafiken var intensiv. För att inte tala om hur den blev när det blev åskväder med kraftigt regn. Vi körde fel, förstås. Men GPS:en tog reda på en alternativ väg till hotellet Hampton Inn i Maple Grove, en modern för stad till Minneapolis.


Efter Rotary-mötet i Maple Grove, Minneapolis, var det flera som ville titta på vår fina bil. Mannen till vänster är jurist och mannen till höger, konstigt nog, bilsamlare!

Jag och Kristian Oyen, norskättad Imperialentusiast i Minneapolis, beundrar våra bilar.


Träffade norskättad Imperialägare


Tack var internet hade jag fått kontakt med en annan Imperial-ägare i Minneapolis, norskättade Kristian Oyen. På tisdagen körde han oss runt i hela Minneapolis. Vi besökte American-Swedish Instiute, stiftat år 1929 av den store svenskfödde tidningsägaren Sven Törnblad. Han skänkte sitt slottsliknande hus till stiftelsen, i dag centrum för svensk-amerikanska kontakter i Minnesota. Kristian Oyen hade planerat fint för oss. Efter stadsrundturen kom en överraskning. Han körde sin Imperial Crown 1963 in i den gamla delen av Minneapolis, stannade utanför ett litet hus och bjöd oss in till sin 90-åriga mor.

På välklingande norska förstärkt med engelska välkomnade hon oss och bjöd på te och skorpor som hon själv bakat.
På kvällen fortsatte vi i Imperialens tecken. Kristian hade ordnat träff med den lokala Chrysler-klubben på restaurangen Applebys. Där blev det bilprat, naturligtvis. Alla tittade på vår bil och gav den mycket goda vitsord.

Lindstrom, Vilhelm Moberg och Axel Olsson

Nästa dag gick resan in i svenskbygderna. Ett besök i Lindstrom är ett måste, också för oss. I Lindstrom bodde Vilhelm Moberg under sin jakt på fakta till sina oerhört fina och intressanta böcker om svenskarnas utflyttning till det stora och lovande landet i väster. På torget i Lindstrom syns svenskheten och Moberg på ett tydligt sätt. På en hög sockel står Kristianstads-konstnären Axel Olssons monument Karl-Oskar och Kristina. Fast inte i sten, som originalet i Karlshamns hamn, utan mera amerikanskt i plast som ser ut som koppar. Bakom Axel Olsson-monumentet ligger en vit byggnad. Det är central-redaktionen för regionens tidning, Chisago County Press med 4 000 prenumeranter. Vi bodde i St Croix Falls, och nästa dag körde vi till byn Harris. Där fick vi en stark påminnelse om hur svårt livet var för de svenskar som kom till det förlovade landet. Intill vägen i Harris upptäckte vi en liten kyrkogård eller i alla fall ett begravningsområde utan kyrkogårdsmur, utan kapell men med tolv gravstenar. Tio av dem visade att där vilade barn, mellan två och tre år gamla när de dog.

Utanför Falun i Minnesota
På väg till Falun, Minnesota

Imperialen utanför centralredaktionen till tidningen Chisago News och Kristianstadskonstnären Axel Olssons staty Utvandrarna - en kopia i äkta plast...


Mycket svenskklingande namn

De här områdena vimlar av svenskklingande namn. Redan nära Milbank besökte vi orten Stockholm med 105 personer. "Centralstationen" i Stockholm är inte mycket att tala om… I Chisago County hittar man orterna Scandinavia, Falun, Almelund och Mora. Telefonkatalogen i Chisago County var som en svensk telefonkatalog. Sida upp, sida ner med svenskklingande namn.
Vi upplevde stor generositet i USA. I Watertown kom en muskulös mc-förare och hans dam på en Harley Davidson. Vi trodde att de var Hells Angels eller liknande när de parkerade bredvid oss och var nyfikna på bilen. Mannen räckte fram sitt visitkort, han var polischef i staden Olivia. Han betalade oss ovetande lunchen i Watertown. Detsamma hände när vi ätit med Chrysler-klubben i Maple Grove. Mannen bredvid mig hade tagit vår nota. Han har ett bilbärgningsföretag och äger dessutom ett 40-tal Chrysler och Imperialbilar.

Vägen österut

Från och med St Croix Falls började det egentliga åkandet i USA. Framför oss hade vi 70 mil till den lilla orten Morris, söder om Chicago. In i Chicago ville vi inte. Det blev nära tio timmar bakom ratten. Men vår nya Imperial var ett under att köra och åka. Efter alla dessa tio timmar kändes ingenting alls i ryggen. Lika lång blev nästa dags tur med siktet inställt på en av bilvärldens huvudstäder, Detroit. Mängder av bilföretag har funnits där genom årens lopp, men bara de tre stora finns kvar: GM, Ford och Chrysler. På söndagen tog vi oss till Chryslermuseet.

- Vilken otroligt fin bil ni köpt, sa personalen på museet som granskade den. Ett praktexemplar från den tiden.


Chryslermuseet i Detroit är en stor modern byggnad med mycket intressant att visa upp.

Ghia i Italien samarbetade mycket med Chrysler-koncernen och här är en av Chryslers framtdsbilar i samarbete med Ghia.

Kaos i Cleveland: gatorna var upprivna, enkelriktade eller avstängda. Att hitta hotellet var inte lätt -ens för GPS:en!

Det är klart att man skulle prova på att tvätta bilen i en automattvätt utan borstar!


Chrysler-museet - ett måste


Museet skildrar den fattige pojken, entreprenören och företagaren Walter P Chryslers liv och hans företags fantastiska framgångar liksom Chryslers djärve bildesigner Virgil Exners fantastiska modeller från 1950 och 1960-talen. Årligen besöks museet av 125 000 personer. Det är inget mot stadens riktigt stora museum och bilmuseum, The Henry Ford. På måndagen styrde vi Imperialen
dit. Stressnacken gjorde sig åter påmind, för nu kom vi delvis in i miljonstaden Detroit. Fast vi visste då inte, att en stor del av den enorma motorvägen som ledde de 48 kilometrarna dit var uppriven. Det visste inte heller GPS:en. Vi körde på gehör medan
storstadstrafiken svischade förbi oss på båda sidor.
The Henry Ford Museum är en liten del av ett enormt område kring det som var Henry Fords egen bostad. Han beslöt på 1920-talet att bygga ett museum, som skulle spegla amerikanens
liv genom århundradena. Däri skulle förstås finnas bilar. Inte bara
Ford-produkter utan märken som betytt något för amerikanen.
Till museet har flyttats hus och gårdar, bostäder som bebotts av framstående amerikaner, till exempel Henry Fords kompis Thomas Alva Edison, han som uppfann glödlampan. Fords barndomshem finns också där. Museibyggnaden, cirka 200 gånger 400 meter, invigdes 1929 av Edison som skrivit sitt namn i golvets cement.

Färden gick vidare till staden Cleveland. Jag lovar att aldrig mer köra dit. Hotellet mitt i staden var ett före detta bankpalats från 1885. GPS:en visste inte att stadens gator var uppsprättade
på grund av gatuarbeten, att det var förbjudet att svänga till vänster när vi nästan var framme, att gatan rakt fram var avstängd, och så vidare. Hotellet låg i bank- och finanskvarteren. Området var alltså dött efter klockan 18.00. Alla restauranger stängda då. Hotellen i USA har ofta inte restaurang.



Här lämnar vi bilen i hamnen i Newark


Adjö, USA! Vi lyfter från Newark Airport.
   


Newark och skeppning till Sverige

Sista etappen, 35 mil, var mot New York och Newark, med både flygplatsen och hamnen. Vi anpassade oss till trafikrytmen med hastighetsmätaren i Imperialen på mellan 65 och 80, 100 till 130 kilometer. Trefiligt eller fyrfiligt eller mer när vi närmade oss Newark. Lastbilarna mullrade förbi oss samtidigt och på båda sidor när vi tuffade på i 120, 130 kilometer/timmen. Vi kom till hotellet vid 17-tiden. Nästa morgon körde vi till speditören E H Harms, fyllde i alla papper och fick instruktion hur vi kom ut i hamnen. Harms beställde taxi till oss och gav tydliga instruktioner om den och vad vi skulle säga till chauffören.
En liten känsla av vemod kom när vi lämnade vår mycket pålitliga Imperial på kajen efter 360 mil i USA.

Tågresan enda problemet

Att flyga till USA var inga större problem. Enda problemet var faktiskt bara tågresan Kristianstad - Kastrup och åter. Tåget var försenat ner. Jag fick inbrott i resväskan innan vi kommit halvvägs till Malmö. Vi fick byta två gånger i Malmö, för det fanns ingen lokförare. På vägen hem fick vi leta upp en buss i Hässleholm. Den som fanns körde innan vi hunnit ner för trappan.

 

Senaste uppdatering
2008-12-09

 

Englandsresan med Plymouth PF 1934

Ska vi inte ta en semestertur i England? Det var på en trevlig fest, som det här förslaget kom upp, och från fråga till beslut var inte steget långt.

 


Kung Arthurs runda bord, här som en symbol högt uppe i The Great Hall i Winchester.


Här har vi stannat för lunch i det fria i närheten av det mycket fina bilmuseet Beaulieu.


Vi hittade av en slump också en vinodlare! Klart att vi måste stanna och se och prova!


Så här såg de begynnande druvorna ut tidigt på året.


Stonehenge: Vi besökte naturligtvis denna mytomspunna plats med sina spännande stenar.

 

 

 

 

 

Hur ska Sverige klara framtidens energibehov?
Jo:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Sommarresa 2008


Här gick vår sommarresa 2008.


Imperialen framför Yxtaholms slott norr om Flen.


Här på Övralid bodde den svenske skalden Verner von Heidenstam. Från slottet hade han en fantastisk utsikt över Vättern.


Mösseberg heter det 100 år gamla kurhotellet i Falköping. I salongerna finns det möbler, som var avsedda för den ryska tsaren! De är tillverkade i Sverige och är mycket rikt dekorerade.

Hosaby kyrka


Hosaby kyrka i Forshem är en medeltida rikt dekorarad kyrka.


Denna tavla förkunnar att den Storckfeldtska ätten har kyrkan som sin stamkyrka.


Västerplana kyrka


Västerplana är en annan mycket gammal kyrka, tillbyggd under 1600-talet. Kyrkan har stiglucka, som synes.


Gamla altaret i Västerplana medeltidskyrka.


Predikstolen i den nya delen i Västerplana kyrka.


Nya altaret i Västerplana kyrka.

Varnhems kloster


Kung Eriks grav i Varnhems klosterkyrka.

Gudhems kloster


Ruinerna av Gudhems kloster reser sig imponerande över Västgötaslätten.



Under marken finns fortfarande resterna av ett härbärge från klostrets tid.

Eriksbergs kyrka


Himlastegen bakom altaret i Eriksbergs kyrka.


Torpa stenhus

Torpa stenhus är en nästan skräckinjagande byggnad med sina höga, kraftiga stenmurar.

 


Här sitter Gerd och väntar vid färjan i Göteborg. Fotstegen på en Plymouth är bra att ha som extrastolar!

Vi bodde ståndsmässigt ute på landet i England. Från vänster Horch 1938, Plymouth PF 1934 och Alvis 1934.


Det var under sommaren 1988, som vi tre familjer packade in oss i var sin bil från 1930-talet och körde till Göteborg, där färjan fortsate med oss till Harwich. Det blev uptakten till en mycket trevlig och informationsrik resa. Från Harwich fortsatte vi söderut på motorvägen, under Themsen och till första anhalten, där vi skulle äta. Men efter det dök resans första problem upp.
Vi sökte oss ut till motorvägen igen, jag först i Plymouthen och bil nummer två ett hundratal meter efter, men ändå i ständig bild i backspegeln. Efter ett tag började jag dock undra:

- Var är tredje bilen?

Vi två stannade vid en motorvägsavfart och konfererade. De i bil två hade inte heller sett bil nummer tre. Bil nummer två vände och körde tillbaka medan vi satte oss och hoppades att få se bil nummer tre komma där på motorvägen. Men icke.

Bil nummer två kom efter någon timme tillbaka med beskedet att trean inte synts till. Nu hade vi ett problem. I Trean visste man var vi skulle bo för natten! Det visste inte vi. Vi kontaktade en motorvägspolis som dök upp och bad om hjälp, men samtidigt letade vi upp ett alternativt boende. Det kom vi att behöva. Nästa morrgon körde vi in till Winchester och letade vi upp turistbyrån. Där lyckades man hitta ett boende som motsvarade de luddiga beskrivningar vi hade om stället. Just när vi skulle gå ringde telefonen:

- Det är till er, förklarade damen på turistbyrån.
Det var tredje bilens förare som hade hittat oss, och vi kunde så småningom återförenas. I Winchester såg vi bland anat det berömda glasfönstret i en byggnad intill slottet, och som föreställer Kung Arthurs Runda Bord, d v s förebilden av Round Table-sammanslutningens märke. Som gammal tablare var detta trevligt att ha sett!



Våra bilar uppmärksammades i England!

Världens första stridsvagn! Den finns i stridsvagnsmuseet i Bovington.


Beaulieu och stridsvagnsmuseet


Färden gick vidare, bland annat till slottet Beaulieu, där en av Europas finaste bilmuseer finns. Där tillbringade vi några timmar och njöt denna stora samling av fina bilar i dessutom mycket fin och spännande miljö innan vi sökte nästa logi.
Under resan såg vi också stridsvagnsmuseet i Bovington, där det fanns inte bara engelska stridsvagnar världens första, fortfarande med stora kulhål från första världskriget, utan också amerikanska, ryska, tyska och svenska.
Av en slump körde vi förbi en liten skylt vid vägen, som visade att det var en vingård! Engelskt vin på 1980-talet! Klart vi körde in och provade vin i varierande mängd beroende på om man var passagerare eller förare. Intressant!

Skandalen som skakade England

Näst sista natten på landsbygden hittade vi ett intressant boende utanför staden Sailsbury. Det var ett manor, en herrgård, som ägdes av en dam som var inredningsarkitekt. Det syntes! På morgonen visade hon sitt fina hus. Innanför hennes sovrum fanns ett speciellt rum, där halva ytan var som en scen. Vi undrade varför - och fick ett spännande svar:
- Jo, sade hon, det var hit Mr. Profumo (försvarsminister i England på 1960-talet) drog sig med sin älskarinna Miss Keeler. Scenen användes av henne...

Mr. Profumos älskarinna, visade det sig så småningom, var också älskarinna åt den sovjetiske försvarsattachén! Politisk skandal så det dånade!

Så småningom nådde vi London där vi bodde några nätter. Men där blev också den ena bilen såld! Tre bilar ut, två bilar hem! Det visade sig bli trångt om saligheten när vi skulle köra till färjan i Harwich. Men det löste sig. Mera bekymmer väntade bara runt hörnet...


Här kom vi att bo på ett mycket elegant manor utanför Chichester. Huset hade dessutom en del intressant storpolitisk historia att berätta för oss!

Här inne innanför nuvarande ägarinnans sovrum fanns ett "extra sovrum". Det användes av den engelske försvarsministern på 1960-talet John Profumo och hans älskarinna, Miss Keeler. Hon var samtidigt älskarinna åt den sovjetiske försvarsattachén!


Tre bilar ut, en hem. Plymouth!


När vi väl kört av färjan i Göteborg uppstod ett annat problem. Bil nummer två fick problem med bromsarna, och fick forslas med hem med bärgare. Fast vår Plymouth var trofast som en hund. Den bara gick och gick och gick. Så gör ju en Chrysler-produkt. Så det var i och för sig inget som förvånade!

Sommarresa i Sverige 2008


Västerplana fina kyrka har byggts till under 1600-talet och fått ett nytt altare mot söder.

Låt oss göra en semestertur i Sverige med ”Den Lilla Gröna”!
Det blev alltså temat för en långtur i Sverige med den gröna 1965 Imperial Crown. Och det blev en mycket trevlig resa, där bilen inte oväntat rullade på tryggt och säkert och helt utan problem.
Det blev mycket kultur om man tolkar ordet litet brett!

Första stoppet för övernattning hade vi bokat på Yxtaholms slott norr om Flen, och sedan blev det tre nätter i Falköping på Mössebergs kurhotell.

Första mål för resen var Lennart Baron söder om Flen. Mannen som har ett betydande lager av reservdelar till Chrysler-koncernens bilar. När ANA lade ner agenturen övertog Lennart Baron ANA:s lager, och där finns mycket kvar att plocka bland. Ja, man ska kanske inte tro att man kan göra det själv, utan det bör man nog överlåta till Lennart Baron, som troligen vet var grejorna ligger. Själv har jag handlat ett nytt tändningslås till vår 1965 Imperial convertible av honom. Det blev en expressleverans: jag beställde låset per telefon av honom en söndag eftermiddag – och i måndagens post fanns låset som ett buligt paket!

Där kom det en Imperial!
Nåväl, turen norrut innebar fikapaus vid Brahehus slottsruin, och eftersom vi satt litet från bilen kunde vi notera hur folk nyfiket tittade på denna strålande exponent för amerikansk biltillverkning när den stod på topp under 1960-talet. En Imperial ser folk inte var dag, precis!

GPS:en ledde oss direkt till Lennart Baron, och efter besöket där blev det Yxtaholms slott. Det ägs i dag av Svenskt Näringsliv, som rustat upp slottet och gjort det tip top. Rummen är i excellent skick, och i slottets huvudbyggnad finns en mycket vacker matsal och ett exklusivt kök. För den som inte vill botanisera för häftigt i matsedeln går det bra att välja en fredagsmeny med slottets förslag till viner! Utomordentligt gott, vill jag lova!

Vintips!
När vi tittade i slottets vinlista blev vi glatt överraskade. Jag kände inte till den, men i listan fanns det ett vin som lockade (ja, inte när vi såg priset, förstås). Det är en champagne som heter Bertille! Uttalet blir ju Bertil!
Den champagnen finns inte ens i Systembolagets beställningssortiment, utan man får beställa det för privatimport.
Nu ligger det en låda ”Bertil-champagne” i vårt vinförråd och väntar på rätt tillfälle att avnjutas! Det var heller inte billigt utan restaurangens påslag, men det kunde det ju vara värt en gång att lyxa till sig!

Övralid
Det blev en liten omväg på resan ner till Falköping dagen efter, men det var det värt. Verner von Heidenstam var en av Sveriges mest framstående författare en gång i tiden, och han lät bygga ett litet slott högt över Vätterns östra strand. Utsikten är verkligen betagande där högt uppifrån Övralid, och man förstår att Heidenstam njöt av detta sagoställe, dit han bjöd andra framstående personer, till exempel prins Eugen m fl. Heidenstam, hade dock körkort - men väl privatchaufför! Och bilen han hade var ju inte vad som helst: en Chrysler Imperial! Den hade han köpt när en av hans goda vänner gjort konkurs, så det lär ha blivit ett billigt köp. Bilen finns att bese i Motala motormuseum i närheten.

Centrala Falköping
Falköping är en intressant ort som ligger i en fantasieggande omgivning. Västergötland och landet kring Falköping har kraftiga och viktiga historiska band, viktiga för det svenska riket framväxt och för kristendomens utbredning i Sverige. Det finns mängder av intressanta kyrkor och slott att se i Västergötland, och lockelsen att se detta har förstärkts grundligt av Jan Guillous Arn-böcker.

Många intressanta kyrkor…
Alltså startade vi första dagen vår rundtur i Västergötland med ett besök på Arnäs, där ruinerna finns kvar från det en gång stolta slottet Ar(a)näs. Litet längre söderut ligger kyrkorna i Forshem (intill kyrkan finns en utomordentlig gästgivaregård från slutet av 1500-talet, prova den!), Medelplana, Västerplana och Huseby – för att nämna några. Att besöka de kyrkorna är som att förflytta sig tillbaka till tidig medeltid! Se bara på de intressanta bilderna från Västerplana kyrka härintill!

…och kloster
På vägen tillbaka till Falköping denna givande dag stannade vi så klart till vid Varnhems kloster, grundat av cisterciensermunkar år 1148. Där ligger vår förste svenske kung begraven liksom hans ätt, den erikska ätten. Klostret förstördes under det Nordiska sjuårskriget, men återställdes av Magnus Gabriel de la Gardie under 1600-talet.
Dag två inledde vi med ett besök på Gudhems kloster. Där finns det en del rester kvar av detta en gång så betydelsefulla nunnekloster. Vi hade turen att träffa kyrkovaktmästaren, som tidigare varit murare och under den karriären varit med om att restaurera Gudhems kloster! Han kände varje tegelsten och visste exakt vilket murbruk som ska användas när man bevarar en sådan ruin.

Eriksbergs fina gamla kyrka
Det starkaste intrycket gav dock den gamla kyrkan i Eriksberg några mil sydväst om Falköping. Man kände verkligen att man plötsligt var med under 1100-talet! Ekstockarna i kyrkans tak är daterade till 1153! Den erikska ätten kom just från den orten. I dag finns det dock inga rester kvar ens av eriksättens gård. Kyrkan har två stigluckor, och inne bakom altaret finns en så kallad himlastege, som ger ett starkt intryck.
Hemfärden mot Kristianstad gick i den gröna Imperialen lugnt och fint, även när vi körde smala skogsvägar för att se borgen Torpa Stenhus. Denna karga och avvisande byggnad är verkligen värd att se, i alla fall utifrån. Tyvärr var det stängt när vi kom dit.
I Blidsberg skulle vi hälsa på Britt-Inger och Thorleif Karlsson, som 1987 sålde sin Plymouth PF 1934 till oss. Om den står det mera att läsa på annan plats på hemsidan.

Köra Imperial: tryggt och fint!
Utan problem, lugnt och fint, hade hela resan gått. Den som kör 1965 Imperial Crown transporterar sig på ett utomordentligt bekvämt och fint sätt. Det kände vi redan i USA, och nu vet vi att en 1965 Imperial Crown inte heller i Sverige avviker från sina fina manér!


Varnhems klosterkyrka reser sig mäktig intill resterna av det gamla klostret. I kyrkan finns kung Eriksgrav: en markering från kung Erik om hur viktigt han ansåg att Varnhems kloster var.


De mäktiga ruinerna vid Gudhem vittnar om att det var ett stort och mäktigt kloster, som en gång stod här.


Eriksbergs medeltidskyrka. Från denna ort kom kung Erik, som är begravd i Varnhems klosterkyrka. Kyrkan är den enda byggnad från den tiden som finns kvar i orten Eriksberg. Det är en mycket intressant kyrka, som får en att känna sig förflyttad tillbaka till medeltiden när man gått in i kyrkorummet.


Medeltidsaltaret med sin himlastage. Till höger predikstolen, som är den äldsta i Sverige.



Eriksbergs kyrka har två stigluckor, en åt norr och en åt söder.